iminverklighet

Även denna morgon startade vid 07:00. Jag är sannerligen inte van vid denna tidiga uppstigning men känner nu efter två timmar halvt vaken att det ändå på något vis är skönt att vara uppe.
Antar att precis som med allt annat tar det lite tid innan man helt vänjer sig. Sen tidigt i livet har jag alltid varit morgon trött och sov helst fram tills eftermiddagarna. Tänker jag tillbaka på det nu kan jag inte förstå hur jag kunde spendera halva dagar sovandes.. Ung och dum kallar jag det och helt utan ansvar.

Här hemma gäspar vi ikapp i alla fall och jag ser hur Ebba gosar med sina nappar i ögonen. Ett klart tecken på att sömn är på ingång. Jag på pekade tidigt när Ebba var liten att rutiner inte var något för oss och att min dotter får gå utefter sig själv, (klart att vi har vissa regler). Såhär i efterhand och snart 2år senare är våran vardag fortfarande lika katastrofal. Ebba sover när hon känner för det, att lägga henne vissa kvällar kan vara det svåraste man tidigare gjort. Nu känner jag att mina dissningar på rutiner ger mig en smäll tillbaka. Kvällarna här hemma hos oss är sällan barnfria, vi har inga tider satta för något utan går på känn varje dag för att underlätta och slippa gap och skrik. Min dotter har under sin levnadstid lärt sig exakt hur sin mamma fungerar och använder den lärdomen då tillfälle ges.
Jag klandrar mig själv för det är inte tack vare någon annan som jag nu sitter här med påsar stora som säckar under ögonen.

Mitt nya tänkande dock är att fröken gräddnos mer än något får vakna vid sju men då vill jag sen att hon sovit någon timma eller två innan lunch och sen går och lägger sig vid lagom tid på kvällen. Jag vet inte alls om detta är något som kommer fungera men jag är villig att pröva för att få någon form att stillhet i våran vardag. Jag har insett att jag ingen super människa är utan jag är lika mänsklig som alla andra och för att klara kniviga och svåra situationer behöver jag i alla fall få någon timma tyst och lugn.
Understryk att min tid med mina barn är något jag inte vill byta bort och jag ger de allt jag bara kan för att dom ska ha det så bra som möjligt men ibland behöver jag ladda mina batterier. Jag behöver kunna andas ut och inse att nu kan jag bara för någon minut lägga alla måsten på hyllan för att inom kort stå på plats för lek&bus, tvätt, städ och allt annat igen.

Detta att vara mamma kan tolkas och framhävas på så många sätt och den ena gör definitivt inte som den andre. Jag försöker varje dag att vara mina barns bästa mamma men också varje dag känner jag att jag missat att göra så mycket. För att få en stabilitet tänker jag nu införa rutiner. För Ebbas skull, för Ellas skull och för våran skull som föräldrar. Vi är en familj och ska hålla ihop även om det blir tungt stund om. Nu testar vi och ser hur det går. Visst är det meningen att man ska testa nytt och leva knasigt varje dag i livet? ;)
Ha en bra fredag! Puss&Kram