Det jag fasade för imorse är nu här. Ella har hög feber och vill inte alls vara med. Min promenad mot skolan gick åt pipsvängen och det gjorde även mitt försök till att få tag på expositionen och säga att jag fått förhinder. Får ställa det till rätta imorgon och förklara varför det lyste om min frånvaro.
Kvällens spårkurs fick även den avbokas då jag inte vill lämna Ella som jag nämnde tidigare. Jag må vara barnslig men barnen skulle varit hos mamma ikväll eftersom Tommy har jour och jag tyckte det var mer än olägligt att köra omkring på sjukt barn. Nej, mamma är mer än gärna hemma för att passa sina guldklimpar!

Är det något jag tycker är extremt jobbigt och mer eller mindre nästan hatar så är det när barnen är sjuka. Jag känner mig som den mest hjälplösa och jag går på tusen nålar hela tiden. Jag skrämmer upp mig själv vid minsta konstiga ljud och jag söker efter ljud av andetag så fort det är tyst. Sen när näsorna är snoriga och andningen blir ett arbete i sig är jag ännu mer nojig. Ella är så varm just nu att man kan steka ägg på henne, näsan rinner och är täppt och hon är trött så trött. Jag är så tacksam att hon ändå äter som hon ska. Inte överdrivet mycket men desto oftare och då får hon ju i alla fall i sig vätska. Eftersom detta är något jag tycker är obehagligt var jag ute och googla (som man egentligen ska undvika, jag vet!) och då fick jag fram något om att man skulle ringa vårdcentral om barn mellan 3-6 månader får feber över 39. Än så längd har hon bara 38,3 så jag kan vara lugn än så länge.
Sjukdomar är något jag aldrig kommer bli expert på. Jag kommer hetsa upp mig för minsta lilla hela livet när det kommer till mina barn. Jag kommer hellre ringa en gång för mycket än en gång för lite. Tänk att vara så liten och inte kunna göra sig förstådd ordentligt. Glad är jag för de instinkter jag har, för att man har två ögon att se med och för att öron finns så man kan höra.

Nu ska jag mysa ner mig med min tröttmössa och bara vara nära mitt dyrbaraste ❤

Ja nu har solen kommit in i våra liv. Denna värme har chockat både Tommy och barnen som mår halv bra.
Ebbas symtom tror jag som sagt beror på hennes kommande tand men Ella vette tusan. Jätte ledsen så fort jag lämnar henne, håller jag i henne kramar hon mig och vill inte släppa. Hennes näsa är tjorvig och hon svettas som en gnu i bara blöja. Mina stackars barn ❤
Jag som älskar detta väder får nu istället sitta inne i detta icke luftiga hus och titta på saltkråkan. Ebba fick välja film så detta fick det bli. Tjorven och Skrållan, det är grejer det!

Om en timma cirkus är det meningen att jag ska vara på Komvux. Jag är så kluven över att gå dit men jag känner ändå att jag faktiskt vill. Det handlar om att få betyg i ett ämne jag känner att jag vill ha. Dock har jag bara fram till skolavslutningen på mig att lyckas klara det och vad rör det sig om? Två veckor typ. Känns sådär att jag kommer klara det plus att det kommer kosta mig 500:- att kanske klara det. Det är 50/50 chans.
Men hur som helst, det är väl lika bra att gå dit och höra vad läraren tycker om det hela. Han borde ju veta bättre än jag om man säger så. Sen att få komma ut och lufta sig lite känns också ganska behövligt, däremot blir det nog att stanna hemma ikväll. Mamma som jag trots allt är vill jag inte lämna min lilla Ella när hon inte är riktigt hundra.

Mycket i huvudet idag. Rörigt och grötigt.

Ja visst stämmer texten. I alla fall på mig som vakna våt som en vatten pöl imorse och het som en rykande gryta. Att det är varmt i vårat hus går verkligen inte att förneka. Fy fan! Igår kväll var jag så nära på att ställa mig i trädgården naken efter att först ha stått i en kall dusch. Givetvis gjorde jag inte detta men jag trodde på riktigt att jag skulle flyta bort. Ella led hon med, hade svårt att somna och var kokande varm hon med. Nakenfisar var vi nästan allihopa. Jag har problem med att sova "lättklädd" så mina shorts och tisha satt på plats. Nej, jag överväger inte ens att ta de av mig trots värmebölja.

Solen skiner exakt som igår och rätt in i huset. Tommy slutar lunch idag och det tycker jag ska bli kul. Då kan vi alla gotta oss på trädgården, hela familjen.
Ebba har nog dock feber. Har märkt av de i några dagar då hon inte velat äta alls och gärna ingenting. Det är väl dessa tänder som spökar. Vi väntar på att en ska trycka genom tandköttet så det är väl det som håller på att hända. Pigg och glad är hon ju utöver hennes feber hetta så jag är inte märkvärt orolig över att hon är eller håller på att bli sjuk.

Dagen kommer väl som alla andra dagar spenderas hemma. Tänker ge mig ut på en promenad senare men det får bli i samband med att Tommy tränar tror jag. Har väl inget direkt speciellt att uppdatera om just nu. Försökte som vanligt att ladda upp bilder men åt helvete med det. Att göra dagens i bilder är inte välkommet om man bloggar via iPhonen. Funderar starkt på att införskaffa mig en mini pc som jag kan ha mitt nödvändigaste på. Är det studier jag sen ska syssla med också så vore det ju väldigt bra att kanske ha en dator som faktiskt fungerar.
Kanske ska göra lite nytta och byta om från natt klädseln till dags klädsel. Vad tror ni om det?

Denna vecka började minsann bra! Strålande sol och ett morgon besök av våran bästaste Emelie.
Medan Ella låg inne och sov satt vi ute i trädgården, mumsade ballerina (iaf jag.) och tjatade om the famous lördag.
Tänk vad mycket man egentligen kan missa på fåtal timmar och vad mycket som faktiskt händer. Att sitta här hemma och bara vara med mina barn gör så man missar både händelser och skvaller. Vet inte mycket om något nu för tiden men tror nog inte heller jag saknar att känna mig delaktig i Hänt extra och VeckansNU. Detta med att få smaka på godsaker ibland räcker för att jag ska veta att jag inte är 40 utan att jag faktiskt bara är mina kommande 25 år.

Jag och Ebba har lagt oss och ska göra som Ella, vila lite middag så vi kan fortsätta vara ute resten av dagen. Jag får så dåligt samvete av att gå in när det är strålande sol men ändå behöver barnen sova och det gör dom bäst i sina sängar inomhus. Nackdelen dock med att ligga i Ebbas säng är att jag inte bara delar den med henne utan också med hennes alla miljoner nappar. Något bökigt och obekvämt men ligger man stil och rak som en fiolsträng brukar det gå bra ;) Hur som helst, vilopaus och sen utomhus lek. Låter som en bra måndag va?

Egentligen ligger bloggen inte alls på min nivå idag men kände att jag ändå ville uppdatera och berätta om min gårdag.

Igår var det avskedskalas för Emelie. Hennes Stockholms flytt ligger nu bara 1 1/2 vecka bort så vi samlade ihop oss och körde en sista skiva. Jag var otroligt tacksam att få vara med eftersom jag inte varit med alla andra party kvällar då jag istället suttit hemma som redig "husfru" och mamma till två. När jag gick hemifrån med min lila systempåse kändes det mer än skumt och jag tycktes nästan bli 18 år igen. Utan barnen blir jag så naken och så liten på jorden. Kvällen var verkligen super lyckad och vi pratade gamla minnen, nya minnen och framtid. När klockan närmade sig utgång (chockad själv över att jag fortfarande var kvar?) tackade jag för mig, önskade eliten en trevlig stund på lokal tog min jacka och gick hem. Nu i efterhand känner jag mig kass som kom tomhänt till Emelie men förhoppningsvis kan våra stressade scheman klaffa någon stund innan avfärd.
Idag mår jag dock sämre men visst är det resultatet efter en lyckad kväll? Jag är inte längre lika rutinerad så absolut, jag bekänner färg idag men bockar ändå. Huvudvärk är så fruktansvärt jobbigt bara! Tack Emelie och alla andra för igår ❤

Mamma tog sovmorgon imorse. Eller ja, rättare sagt så gick jag och la mig igen efter frukosten som min mage skrek efter. Natta krubbet som hör till vid alkoholintag har min kropp däremot inte vants bort ;) När jag återigen vaknade plockade jag med mig mina döttrar ut till trädgården för lite sol och fika. Tack för vädret, ren lyx både igår och idag! Efter att Tommy hjälpt sin pappa med bilen kom han hem med en stor och smarrig hamburgare till mig och den satt fint. Jag har fått dille på hamburgare och pannkakor, skulle kunna äta det varje dag. När alla var mätta och glada gjorde vi oss i ordning och styrde kosan mot silverfallet där vi mötte upp brorsan och Caroline. Ett tips är att lämna barnvagnen hemma när man åker dit. Var ett riktigt träningspass för en idag redan mycket trött mamma. Det var skönt att komma ut i alla fall och det var roligt att göra något som man inte annars varje dag gör. Ebba och Ella uppskattade det också. Ebba fick åka i terräng och Ella satt tryggt på pappas mage och glodde så hon total deckade när vi kom fram till slut destination.

Och nu sitter en ännu mera trött 2barnsmamma med sin minsta i soffan och svär över huvudvärken som inte alls har några planer på att ge med sig. Mitt hopp om att få se någon film kvällen till ära verkar också vara tvär kört. Vad är oddsen? Sen är det så förbaskat kvavt med så jag nästan avlider bara på grund av värmen. I natt får det mer än gärna spöregna och åska så luften blir lättare att andas in och så det blir lättare för oss att vistas i vårat 800 graders varma hus.
Nu är Ella förbannad på sin leksak och sin napp, mamma får rycka in. Hoppas helgen varit bra! Puss&Kram

Ännu en truddilutt av;
är det en vanlig dag? är det en vanlig dag? nej det är ingen vanlig dag för det är Ebbas månads dag- hurra hurra hurra!

Nu är det inte långt kvar tills Ebba faktiskt på riktigt är två år. Min älskade Ebba växer och blir så stor, så stor och det känns som jag bara sitter och tittar på hur tiden svischar förbi.
Som blivande 2åring har även trotset krypit på, egen vilja så det står härliga till men även fast mycket rätt blir fel är hon som hon alltid är världens bästa, snällaste och mammas hjärta.

Grattis min skorpa på din dag ❤ Mamma älskar dig så mycket!

Vilken härlig dag, tralalala. Man blir härligt glad, tralalala.

Som vanligt i min vardag var det något som skulle få våra kära gäster att alltid minnas första besöket hemma hos familjen Andersson/Gustafsson. För att berätta snabbt så är det som så att vi bor i ett hus från 70- talet, har också en dörr därifrån som man måste låsa med nyckel vilket då innebär att man sen måste låsa upp med nyckel. När Alexsandra ringde i förmiddags och sa att de var på väg fick jag en klump i halsen och blicken började direkt leta efter nycklar, nycklar, nycklar. Fanns inga nycklar någonstans eftersom jag igår så fint placerade dem i bilen och här står jag med en hel familj på intåg och kan inte öppna ytterdörren. Första tanken gick mot andra och jag började direkt leta efter nummer till Tommys jobb. Givetvis skulle hans batteri vara slut just idag. Ringde som en idiot (nästan!) utan svar så jag slängde på mig skorna och gick ut genom altan dörren för att så fint välkomna dom och eskortera dem via baksidan. Efter många om och men fick jag tillslut tag på Tommy som snabbt som blixten kom hem med sina. Tack för det! Ja, lika fint som de klev in klev de också ut medan jag då kunde ta mina barn och barnvagnen ut genom ytterdörren. Snacka om kaos och fullkomligt tom skalle. Hur tänker man när man medvetet lämnar nycklarna i bilen och sen också vet att sambon tar den som varje dag till jobbet? Uppstressad till tusen blev jag i vanlig ordning. Ursäkta detta Alexsandra, vid nästa besök utlovas röda mattan!

Hur som helst. Underbara människa med underbar familj hade med sig blommor till oss ❤ Jätte fina blommor och jätte glad blev jag! Stod och tittade på dom alldeles nyss och kände inombords att det är vänskap. Just nu värdesätter man den vänskapen man har även om vännerna är få. Jag är så trött på dessa såkallade vänner som vareviga stund förklarar att man aldrig har tid eller heller hör av sig. Intresset borde vara ömsesidigt. Mina barn får all min tid, min koncentration, min fokus. Min telefon har jag bara för att i dagens samhälle har alla telefoner och jag använder den som en dator. Jag prioriterar ingen mer än någon annat förutom min familj och så är det. Jag trodde att det faller sig rätt naturligt vad jag nu för tiden gör om dagarna och vilka jag 24-7 umgås med. Trots mina år tillsammans med Tommy sitter jag ändå och väntar på att han ska komma hem vid fyra för då vill jag vara med han och våra barn som den familj vi är. Att umgås med vänner händer så sällan att det troligtvis kan räknas på två händer efter ett år. Min familj är min vardag och det har blivit så och även fast det är varje dag är det en viktig dag för mig. Mina vänner är mina vänner och guldklimpar i mitt liv. Jag älskar dom för de personer de är och för att dom accepterar mig. Även om det går dagar, veckor, månader, år är de fortfarande mina vänner och jag bryr mig inte mindre om dem för det. Vi alla är vuxna nu och har vardagar, familjer och jobb som tar all tid därför ses man mer sällan. Mer sällan men för mig mer betydelsefullt! Jag behöver inte veta varje dag vilka som är mina vänner och de behöver definitivt inte visa sig varje dag för att jag ska veta att de alltid finns där. Vänskap oavsett vad och oavsett år!
Till er underbara vänner som jag har, som ligger mig varmt om hjärtat; ni är bäst! jag är så tacksam över er, er förståelse, er respekt och er värme. jag älskar er, allihopa ❤

Jag möttes av ett bakslag på vägen hem från stan idag. Jag strök det nu. Jag vet att det finns så mycket bättre och så mycket annat som är värd tid och energi. Till exempel tid jag gav idag på två turer för Ebba på hästryggen. Hennes dag blev gjord och sannerligen min med ❤ Som jag sa till Alexsandra; "leran på mina skor kom dit med glädje!"
Tack alla inblandade för idag. För en riktigt bra dag!

Hade jag varit i Stockholm nu, amningen hade varit förbi, solen och värmen låg framme och om jag sällskapade med en lång blond skönhet så hade sannerligen TGI friday's varit stället att gå till. Att sitta på deras ute servering med feting drinken/ölen hör till och det är ett måste om jag är i stor staden.
Just på detta ställe hamnade jag med min släkting när jag kom som ny inflyttad och det var där jag avnjöt min första alkoholhaltiga dryck i Stockholm. Jag kan komma på mig själv att sakna det enormt. Att sakna det som formades där och hur friheten blev ett faktum. Där snackar vi att ta ett kliv rätt ut i vuxen världen för min del och inte veta ett skit.
Min Stockholms tid varade dock ett halvår men har lämnat ett ändå väldigt stort tomrum efter sig. Det var där jag insåg att borta är bra men med osäkerhet är hemma bäst. Det är okej att vara annorlunda och man tar ingen eller inget för givet. Jag insåg att ensam är stark om man bara vågar tro på sig själv och jag insåg att ingenting är omöjligt om man vill, (synd att man inte alltid bär med sig den tanken!). Jag mötte så mycket nytt och jag upplevde grejer jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag menar, inte hade jag kunnat tro att jag skulle stå som statist tillsammans med Sveriges humor trio- Hey baberiba. För mig var det väldigt stort, för mig var det kontrast allan jämförelse med lilla Mariestad.
Det var i Stockholm jag fann något jag bär med mig hela livet. Det var i Stockholm jag fann en vänskap som jag kommer ha i resten av mitt liv. Nej, Stockholm är en plats jag önskar jag gav mer tid, det är en plats jag saknar och längtar tillbaka till och det är en plats jag inte känner mig till 100% klar med.

Men idag är det inga drinkar, ingen storshopping eller after work på Tobias sergel utan idag är det bara fredag men inte är det fy skam det heller. Om en stund ska jag placera barnen i vagnen och traska ner mot stan tillsammans med Alexsandra och hennes flickor. Hörde ryktet om ponny ridning och annat spännande som vi absolut inte kan låta bli att kika in. Det gäller ju liksom att passa på när det väl händer. Hur roligt lät det? Och hur B kändes inte våran stad nu?
Det blir en bra dag hur som helst, det är huvudsaken. Ikväll ska familjen ha myskväll för imorgon börjar trädgårds röjet som vi är senast med på gatan att starta. Erfarna husägare, jajjemen!
Ha en bra dag! Puss&Kram

(Robine, jag saknar dig lite mer än vanligt idag! ❤)

Har en sovande prinsessa på mitt bröst som kramat in min tröja i hennes hand. "håll hårt i mamma!".
Tänk vilken trygghet jag blev efter nio månader och en förlossning. Det är fortfarande chockande för mig att inse att jag fött två barn inom loppet av ett år. Jag har gått i 18 månader gravid och har (hör och häpna!) bara haft mens en gång sen oktober 2009 ;)
Att förstå att Ebba och Ella är mina är vissa dagar väldigt svårt att ta in. Jag vet inte om det beror på osäkerheten gentemot mig själv eller om jag bara inte kan tro och fatta att j a g klarade av det och att j a g tillsammans med Tommy lyckades så jävla bra. Varje dag bubblar det mer och mer kärlek inom mig och för varje dag som går blir jag mer och mer skör och sårbar. Dessa två skapelser är det viktigaste, dyrbaraste och mest älskvärda i mitt liv och i n g e n t i n g får någonsin hända dom. Allting skrämmer mig nu för tiden och det är inte för att jag är rädd utan det är för att jag är så förbaskat rädd om mina barn.
• Jag hatar att köra bil.
Tyvärr är det inget jag kommer ifrån men det är ändå något som får mig att tänka extra.
• Jag "hatar" dagis.
Jävla teve och jävla nyheter som skrämmer upp föräldrar som sitter hemma i sofforna med olyckor samtidigt som man tackar för att man blir underrättad.
• Jag hatar att jag inte alltid är där eller alltid kommer finnas där.
En total mardröm att veta att när saker och ting händer att jag inte alltid är där och kan trösta, stötta eller hjälpa. Min mardröm är att ...
• Jag hatar att behöva oroa mig.
Detta med vidriga och elaka människor tycks växa på träd och det gör så jag vill sätta hänglås på dörren och sätta handbojor på mig och barnen.
• Jag hatar att känna mig splittrad.
Enstaka sekunder utan barnen gör så mitt hjärta går i tusen bitar och jag känner mig precis tom.
• Jag hatar vetskapen om allt ont som kan hända.
Framtiden för mina barn skrämmer mig för framtiden betyder inte bara tryggheten hemma hos mamma och pappa utan det betyder världen.

Att sitta såhär när mina barn ska fylla två år och bli ett halv år är super knasigt jag vet. Att skrämma upp sig över saker och ting som händer i världen är som att ropa hej innan man kommit över ån. Men den dagen Ebba föddes och jag verkligen blev mamma på riktigt ringde sannerligen en väckarklocka inom mig och ansvar i stora lass lades på mina axlar. Trygghet, visdom och lärdom är något jag ska förklara och formulera för mina barn och samtidigt ska jag våga släppa ut de för att lära, finna och förstå själva. Nu förstår jag varför mamma var angelägen om att man kom hem på kvällarna, skit tråkigt och på tok tidigare än alla andra. Jag förstår varför mamma tjatat hål i huvudet på mig och lärt mig ordentligt vad rätt och fel är. Jag förstår nu varför hon var en varbuld i röven. Det hon kände fasar jag för redan nu- självständighet och utan mammas trygga armar situationer. Jag blir rädd av tanken på att de inte alltid kommer behöva mig som de behöver mig idag och jag är livrädd över att de inte låter mig vara med, få komma nära och vara där. Bara kärleken till mina barn skrämmer mig för den är så stark att ingenting kan krossa den, gå i genom den eller heller förstå den. Den är så stark att jag många gånger inte vet hur jag ska kontrollera den. Jag är rädd att de aldrig någonsin kommer förstå hur viktiga de är för mig och hur mycket jag verkligen älskar dom, oavsett vad!

Bara genom att titta på ett sovande barn kan dessa tankar ploppa upp som svampar i huvudet på mig. De världr i kroppen för de skrämmer mig för framtiden och för ovissheten. Att bli mamma var som att få ordentlig smak på livet och det fick mig att vakna upp och inse hur skört det är och att varje dag är värdefull även om den är ljus eller mörk. Att bli mamma kunde inte känts mer rätt och det kunde inte blivit bättre än vad det är ❤

Ja det må jag säga. Precis som mina underbara barn överraskar Paint mig med sina kunskaper.
Ikväll på kursen var det som han aldrig gjort något annat än spårat i sina dagar och det var andra gången någonsin.
Jag var så mallig när vi lämnade skogen att jag satt och log för mig själv i bilen. Ringde faktiskt till och med till mamma för att skryta över våran spårkväll.
Duktiga vovve!

För att sen känna mig ännu mera nöjd med denna dag så tog jag tag i mina framtids planer och började leta runt efter betyget från gymnasiet och betyget från Komvux. Försökte på mig att hitta arbetsgivarintyg också men lyckades bara finna det från städet. Men ja, mina betyg blev det ingen lyckad jakt på utan jag har både besökt Vadsbo och Komvux idag för att få ytterligare en kopia på mina betyg. Det är tur att man slipper möta samma människa när jag kommer och hämtar mina papper. Efter alla mina besök borde de undra hur dålig koll jag har på mina papper. Tre flyttar sen jag blev tillsammans med Tommy.. skyller på det.
Nu är jag i alla fall på väg. Såg att jag kuggade på ett ämne som är viktigt för mig att ha på pappret så jag ansökte om en snabb kurs på Komvux, på måndag får jag veta om jag har turen på min sida.
Sådana här dagar då man hinner med mycket och viktiga saker är riktigt bra dagar. Jag har liksom struntat i sånt som borde gjorts, tvätt, disk, städ osv och gjort sånt som faktiskt kommer ge mig annat än huvudvärk. Brorsan var här också efter promenaden hit och dit. Eller ja, jag drog rättare sagt med honom till skolorna och tack vare det fick jag under mina vistelser barnpassning på köpet :) Som tack fick han kaffe och Tommys mormors underbart goda vaniljbullar som jag aldrig någonsin kommer äta mig mätt på. Kvinna att göra så goda bullar- mums!

Ny duschad och förhoppningsvis fästing fri (skulle inte klara av annat!) tänker jag nu ta med min sambo och gå till kojs. Blir en tidig morgon i vanlig ordning trots att det är "söndag". Får se om jag och barnen åker och tittar på "morfar" nät han cyklar viken runt. Inte direkt något som intresserar mig men för skojs skull och för att hitta på något så är det alltid ett alternativ.
Tack för idag, slut för idag. Godnatt!

God förmiddag eller godmorgon, välj själv. Här skriker det syskon kärlek idag och Ebba vill nog nästan äta upp sin lilla syster. Detta med att klänga och hänga i ansiktet och gärna över Ella gör mig lite halv nervös men jag är också glad över att det är med välvilja hon vill kramas och pussas och inte vill sin syster något illa.
På teven rullar Barnkanalen, som alla andra dagar. Enligt barnen är det kanon. Jag har fått dille på att få se någon snutt av efter tio med Malou så snart blir det ett kort kanalbyte.

På schemat idag står ingenting förutom andra gången med spårkursen ikväll. Ingen träning har vi hunnit med och det känns lite lagom dåligt. När jag tänker efter har det verkligen inte funnits någon tid till det och bara det skäms jag nästan över. Såhär får jag helt enkelt inte fortsätta utan för att komma någonstans måste man ju som sagt jobba och lägga lite tid på arbetet. Det blir nog bra. Jag känner att det också får ta den tid det tar. Precis som Paint har inte jag heller något kött på benen gällande spår så förhoppningsvis underlättar denna dagen våra kunskaper och möjligheter till utveckling. Alla är vi barn i början säg.

Har i flera dagar nu velat ringa runt angående högskola/universitet men jag vet inte vart jag ska börja eller heller vad jag ens vill plugga till. Eller vill jag börja plugga? Vill jag dra på mig studier i flera år framöver, vill jag inte ha ett jobb och tjäna pengar som så många andra? Där ligger jag verkligen i valet och kvalet för v a r t jag vill komma. Tittar jag på alla som tar examen, på min svägerska som snart är klar till exempel, så blir jag bra sugen. Tänk att stå efter tre år med en ordentlig yrkes utbildning i bagaget men tänk också vad roligt vi som familj kan ha om jag som barnens pappa får en riktig lön varje månad. Sen är ju också frågan vad man ska studera till för att sen få ett jobb i Mariestad. Pendla ligger mig inte direkt varmast kring hjärtat men jag antar också att det nästan blir ett faktum. Jag vill helst vara nära mina barn och jag vill finnas tillgänglig 24-7 för dom. Nej, på riktigt vet jag inte hur eller vad jag vill. Jag vet bara att något måste jag komma på innan det är försent om man säger så. Ännu ett stress moment i mitt liv. Vill inte någon vänlig själ ge mig tips, idéer, förslag eller varför inte helt och håller bestämma åt mig? Caroline, du som är inne i branschen, underlätta för mig! ;)
Det ena leder till det andra så nog ska detta gå vägen också. Vill man så kan man oavsett hinder på vägen. Högskoleprovet gång två kanske? Fick ju så bra första gången så visst vore det roligt att göra sig den glädjen att misslyckas delux en gång till? Haha.

Medan jag kacklar på kallnar mitt kaffe, därför slutar jag nu. Tänker rulla tummarna och bolla idéer med Ebba hela dagen!

Här härjar vi på i samma anda fast med mindre stress ;)
Min sambo kom hem med väldigt flötiga pizzor i eftermiddags efter sin resa hos tattueraren. Andra sittningen av många har han nu klarat av. Vad vi håller på säg. Snyggt blir det när det är klart och det är ju självaste poängen. Efter att ha mättat magarna har dagen gått i slow motion. Ingenting har gjorts och allting har bara blivit liggande. Jag kände att det fick bli ett annat bekymmer. Min moster var här tillsammans med mormor för en stund sen och då predikade hon med exakt de orden jag använt mot mig själv: "man hinner inte med allt med två barn och de barnen är så mycket viktigare än allt annat".
Leksaker från golv till tak, tvätt, dammråttor och ytlig skit är så obetydligt men ändå är det något som syns när man öppnar ögonen på morgonen, det syns när man kliver in efter att ha varit ute och det syns av andra när man får besök. Tommy hatar mig varje gång någon utifrån ska kliva innanför våra dörrar. Som att trycka på en knapp blir jag eld och lågor, far fram och tillbaka och irriterar upp mig för att jag stressar fram på golvet med dammsugare, trasa och golvmopp. Och just där, just i det ögonblicket, släpper jag allting annat och just det måste jag komma över. Min pappa har lämnat mer fotspår än jag trott i mig och som min moster också hann säga: "släpp det!".

Skit samma. Allting får bli vad det blir och jag vet hur jag vill vara och jag vill inte vara någon städkärring som föredrar dammsugaren som veckonöje. Ack nej! Därför har vi bara slappat i soffan idag. Vi har skrattat och spelat hänga-gubbe medan Ella sussade sött och Ebba, hör och häpna, stökade till och jag total sket i det :)
Nu sitter jag och väntar på Emelie som ska sällskapa mig på en kvälls promenad och sen ska jag och min älskade sambo se på skräck. Jag kommer garanterat ha gjort nummer två innan imorgon bitti..
Ha en bra kväll! Puss&Kram

Vad glad jag blir när jag läser era kommentarer! Vad kul det är att ni läser alla mina knasiga idéer och om vårat kaos fyllda liv. Tack! det värmde att veta ❤

Efter en hel helg med avstängd mobiltelefon och nada internet anslutning över huvudtaget är jag nu tillbaka på banan(?).
Jag behövde en paus ifrån allt kändes det som. Men vet ni? Mycket har blivit gjort. Nu är äntligen sovrummet klart och jag känner mig mer hemma är någonsin där inne. Ett rum med lugn som jag sa till Tommy. Nu kan jag utan att behöva känna obehag gå in där och faktiskt varva ner. Jag tycker det på något vis bara är fint att titta på nu ;)
Sen igår fick jag ännu ett ryck så nu gott folk är mitt helvetiska vardagsrum i ordning också! Tack för att man har resurser och att man kan ändra om utan att behöva tömma plånboken.

Anledningen till mitt uppehåll från den sociala delen av mitt liv är för att det faktiskt blev för mycket. Av vad? Fråga inte för jag vet inte. Jag behövde bara få slippa tänka, utforska och söka. Jag insåg att jag kommit till ett vägskäl och låste mig utefter det fast i något som inte går att sätta ord på. Jag kom på mig själv att vilja så mycket mer än vad man som människa klarar av. Jag kom på mig själv att vilja göra allt och så mycket mer. Gärna dela på mig och vara på sjutton platser samtidigt.
Jag har ångest för det mesta nu för tiden. Att inte jag som person räcker till. Att jag inte hinner med allt som borde hinnas med och jag har ångest över våran framtid. A l l t ligger och gnager och jag gör mig själv nervös för att jag stressar upp mig. Jag kom till insikt i fredags. Livet är för kort för att konstant oroa sig. Det är för kort för att missunna varenda sekund av dyrbar tid. Livet är för kort för att bara drömma. Exakt det gör jag. Jag dagdrömmer, jag formar och skapar "fantasier" byggda på vad jag vill och hur saker och ting kunnat vara. Visst är det komiskt? Men ja, jag insåg det nu. Ingen människa är tillräcklig och klara av att göra allt. Ingen människa är perfekt inifrån och ut utan alla har sina skönhetsfel. Ingen människa kan dela på sig och vara överallt och hela tiden. Ingen människa klarar av att ha både små och stora bollar i luften utan att de någon gång faller.

Mitt liv har kantats av att jag vill ha allt så organiserat och planerat. Hade jag kunnat schema lägga våra dagar hade jag nog gjort det. Vi snackar inte rutiner nu utan vi snackar pedant. Jag har som måsten att torka, dammsuga och plocka varje dag. Gör jag inte det, om jag av någon anledning inte hinner det får jag krupp. Jag blir alltså ledsen på mig själv och låter det gå ut i irritation och på så vis skapar jag ett oros moln helt och hållet själv. Det finns så mycket som jag skulle vilja kunna förklara men ändå känner att det inte går. Jag vill helt enkelt så mycket så jag satt käppar i hjulet på mig själv.
Detta är väl en nackdel av att gå hemma hela dagarna. Barnen är det som får mig att komma tillbaka från dumma idéer. De får mig att inse att man duger som man är och de får mig att inse att en super kvinna bara är jobbig att leva ihop med.
Vad spelar egentligen det för roll om man inte städar och organiserar varje dag? Jag ska börja leva i nuet istället för att hela tiden tänka och planera, vilja och sukta.
Jag vill så mycket att jag har glömt bort att vara mig själv och låta saker och ting falla naturligt. Nu tänker jag ta en dag i taget. Påminna mig om att andas och försöka låta våra dagar vara kaos, glada, tråkiga och underbara på sitt sätt!

Helt ärligt och så jävla naket.

Är det inte komiskt hur många väljer att gå omvägar och förfina meningarna när de egentligen menar som rubriken? "man tänker inte ordentligt, man resonerar fel och man tar definitivt på sig mer än vad man har tid med och klarar av."

Just nu sitter jag och fullkomligt kokar av irritation. Tårarna skulle vilja spruta åt alla håll och kanter men jag är emot att låta sånt som sårar mig synas. Jag väljer därför att vända tårarna inåt och släppa motgången med att bli fullständigt förbannad rent ut sagt. Att folk ska komma med tips, råd och tankesätt- absolut, jag tar jätte gärna emot lite visa meningar om saker och ting. Men när dessa meningar blir till "inte så utan så" istället blir det bäcksvart varför ögonen på mig. Efter snart 25år känner jag mig själv så pass väl att jag vet att jag är impulsiv. Får jag dille på något ska det gärna gå av stapeln på sekunden. Jag är för otålig för att vänta och låta tiden ha sin gång. Jag gillar när det händer grejer, att ha något att göra, att helt enkelt utmana mig själv. Jag är galen, jag blir trött, jag vill hänga mig i mitt eget kaos många gånger men för detta älskar jag mitt liv och jag byter inte bort varken soliga eller grå dagar i mitt liv. Det är min vardag jag har skapat och format. Det är mina sysslor och mina göromål som jag handskas med varje dag. Det är m i n a barn jag tar hand om varje dag och faktiskt tänker fortsätta med i all evighet. Bara för de fyller 18 och blir myndiga försvinner inte mitt ansvar eller den dyrbara tid som mina barn alltid kommer få av mig. De blir inte mindre jobbiga och tidskrävande för att de en dag flyttar hemifrån. Då anser jag att jag kommer få kämpa ännu mer med att få behålla min tid i deras liv utanför mina fyra väggar. Jag kommer engagera mig i dom lika mycket om 20 år som jag gör idag, så är det bara!
Jag verkligen hatar ordet "du har inte den tiden. du har två s m å barn och massa annat att sköta. du kommer nog inte klara mer ansvar nu, vänta lite." Vem är stjärnan som uppfann de orden? Vem var idioten som sa att barn bara behöver uppmärksamhet och tid när de är s m å och inte s t o r a? Den som borde veta bäst om hur mycket tid jag har och hur mycket ork jag har borde väl ändå vara jag själv? Folk har alltid rätt till att tycka och tänka precis som jag nämnt tidigare men att försöka nu efter 25 år att uppfostra mig och förklara hur jag ska göra med mitt liv det har inget någon rätt till att göra mer än JAG själv!
Jag ser det som så att man lär sig utav att våga chansa, man lär sig av att göra misstag, man lär sig av att göra felbedömningar och man lär sig definitivt att man någon gång i livet måste sluta lyssna på andra och våga ta egna beslut någon gång. Bara för att man är äldre så betyder inte det att man är ens i närheten av visare.

Jag vet att jag är helt ute och cyklar många gånger. Jag vet att jag är precis kronslut många gånger men vet ni? JAG VET det redan. Jag vet vad jag vill och jag vet vart någonstans jag vill komma, är det inte då så att jag ska få sträva efter det istället för att lyssna och lära från de som vill sätta käppar i mina hjul?

Jag håller på att bli knäpp!
Just nu är jag så otroligt inne i en tanke och jag kan verkligen inte släppa det. Jag googlar fram och tillbaka och vet inte riktigt vart jag ska börja, hur jag ska börja och ja, fan och hans moster.
Jag har en plan och jag vill att det ska bli av nu, nu, nu därav min frustration och engagemang. Skulle någon se hur jag håller på skulle folk undra vad det är för fel på mig och varför jag egentligen gör det svårare än vad det behöver vara. Jag tror att faktumet är att jag låst fast och nu sitter jag lite mitt i allt möjligt.

När Tommy kommer hem ska jag ner och få färg i håret hos mormor. Min utväxt är ful och irriterande vid varje spegel besök så nu åker den väck. Kanske kan detta göra så jag släpper mina idéer för en stund också och kan ta tag i det med friska och påfyllda tag senare ;) Nästan så jag gör mig själv nervös. Det liksom kryper i min kropp av begär och lust för detta, haha. Hör hur jag låter men har jag snyltat mig in i något är det fan inte lätt att ta mig därifrån sen. Pratsjuk är jag med, något extremt. Vilken händelserik dag. Jösses!