iminverklighet

Om vi går tillbaka några minuter så tog jag modet till mig att inaktivera min facebook. Fråga mig inte varför men det gjorde jag. Jag erkänner att jag har tröttnat på den och jag använder den aldrig. För mig är det som vilken träffpunkt som helst bara att man blir idiot på uppdateringar och man blir mer nyfiken än vanligt. Nej, jag bojkottar facebook så vi får se om jag kommer tillbaka.

Mina sysselsättningar jag bär på i huvudet har runnit ut i sanden. Det blir inget med något utan jag och barnen håller oss hemma som vanligt. Jag insåg när jag kom ner i tvättstugan imorse att det behövdes göras ett röj där inne så det blir väl min måndag. Tvättstugan hela dagen.
Att öppna läroboken har jag ännu inte lyckats göra heller. Hur ska detta gå egentligen undrar jag? Min pluggmotivation är lika med noll och jag som tyckte att det var intressant. Vi får hoppas att jag idag slår slag i saken och faktiskt gör något åt detta som jag nu bestämt. Jag hatar att misslyckas så därför får ju det helt enkelt inte ske.
Något annat som jag kom på att jag måste göra idag med är att ringa till försäkrings kassan. Jag älskar nämligen att sitta i telefonkö i 40 minuter så jag gör det mest för skojs skull(?). Jag har en viktig fråga gällande hösten som jag känner att jag behöver ha svar på innan jag går vidare med något annat. Jag har ännu en gång fastnat i något som jag vill göra och då måste allting hända nu och på direkten. Ett stort problem jag har, en last som jag tydligen inte kan blí av med. Alla känner vi ju försäkrings kassan också, speciellt vi med barn, så min fråga kommer jag behöva ställa till 100 olika för att få ett rätt svar och det kommer säkert inte bli positivt eftersom jag vill att det ska bli det.

Hur lycklig blir man inte förresten när man sysslar med något och man hör hur Ella från gåstolen ropar; "mamma, papp, mamma"? Den där lilla varelsen börjar sakta men säkert att formas hon med nu. Tiden går fort och med barn går tiden ännu fortare. Jag har svårt att ta in det samtidigt som jag älskar att se hur mina barn formas, växer och blir egna individer. Ebba är den där lilla människan man bara älskar att titta på. Det känns så overkligt att hon blivit så stor. Snart är Ella det med. Min plutt som jag vill ha liten resten av livet. Det är på tiden att jag inser att hon snart passerat bebis stadiet och blir ett barn. Jag sa det till Tommy igår, minst i familjen och kommer förmodligen bli behanlad som så för all framtid. Gud vad hon kommer hata mig i så fall. Hon kommer hata mig för att jag aldrig släppte taget. Mina barn. Mina älskade barn. Tiden går för fort v

Det är som vanligt när jag sitter och skriver. Allting blir kaos och jag blandar ihop allt och ingenting. Skillnaden idag är att jag använder datorn. Tänker köra skiten ur den jäveln innan jag förhoppningsvis får den nya imorgon. Som jag längtar och hjälpars vad skönt! Nu behöver man inte ladda upp fysiskt och psykiskt innan man ska sätta sig ner och till exempel betala räkningar, googla och göra massa onödigt som vi tjejer gillar att göra. Blogga, shoppa, blogga och shoppa lite till.