iminverklighet

Jag lider utav ett problem och det är att somna på kvällarna. Jag är så trött så ögonen nästan går ihop av sig själva men någonstans sitter en spärr som tar mig tillbaks i tiden. Jag blir den mörkrädda lill tjejen som inte kan somna utan någon form av ljus och detta ljus bidrar teven med.
När jag var barn var mörkret min största fasa. Det och att ha kroppsdelar utanför täcket utifall någon skulle dra tag i mig. Jag byggde "väggar" med alla mina gosedjur så jag slapp se ut från mitt rum om jag vaknade på nätterna. Efter några år fick jag nya krav och det var att jag inte kunde somna om det inte var bäcksvart i rummet och min dörr var stängd. När jag väl skaffade mig min egna lya (första egna lägenheten låg 30mil ifrån mamma nämligen i Stockholm!) och i den blev teven min vän. Den pratade och förde ljud ifrån sig, bidrog med det jag saknade och det var sällskap och en trygghet. Givetvis var jag inte rädd rädd under mina ensamboendedagar men jag har haft mitt begär och teven fick bli min privata John Blund.
Detta teve problem har kommit tillbaka. På något vis känner jag mig rädd på kvällarna och tillåter mig själv inte att somna. Jag skrämmer upp mig själv och inbillar mig att om teven stängs av hör jag massa saker och till och med hör jag det som inte hörs(?).

Jag ligger på en säker plats med en kar bredvid mig, en hund ligger vaktandes i köket och säger ifrån om något skulle vara på tok men ändå lyckas jag varje kväll att stirra upp mig. Det här med att ha teven på gör mig ännu mer nervös för man slappnar inte riktigt av eftersom jag någon gång måste stänga av den (har inte lärt mig hur man söver den än.). Jag sitter alltså i en dilemma. Stänga av teven och koppla av får jag tvinga mig till. Drar ut på det tills jag inte orkar mer. Varje morgon väcker Ebba mig och jag skulle kunna betala miljoner för att få sova. Konstigt? Nej inte mycket.
Jag har skapat mitt eget problem och jag vet inte hur jag ska börja för att få bukt på det. Min rädsla har som sagt funnits där sen barnsben men inte ens när jag bott själv har jag upplevt det såhär, att jag ska vara nervös och rädd för att höra ljud. Visst är det konstigt?

Kanske borde börja meditera och fokusera på något annat. Vad vet jag mer än att detta successivt kommer ta kol på mig då jag aldrig sover tillräckligt många timmar.. När jag väl sover är det som en prinsessa. Jag sover så sjukligt skönt, somnar jag före Tommy känner jag mig trygg. Nu är jag ensam vaken i ett hus, ligger närmast sovrumsdörren och skapar rubriker i Aftonbladet och Expressen.
Jisses! Godnatt Sandra och godnatt där ute, nu gör vi ett försök tycker jag så jag kan få vara någorlunda pigg imorgon :)

Förresten! Idag (igår, den 24/4) födde äntligen en kompis sitt fjärde barn. Jag är så glad för deras skull och så tacksam för att det gick bra ❤ Grattis älskade vännen!